I motgång

Ingen kan ha undgått stjärnsmällen i Portugal. Rapporterna tyder på att spelarna och tränarna är lika skakade som fansen.

Olyckskorparna, gnällspikarna och belackarna verkar vara de enda som inte tappat sugen. Deras energi tycks aldrig ta slut oavsett hur illa det går.
Förr var jag en sur jävel. Men då låg Elfsborg i botten. Idag orkar jag inte med de surskallar som ältar och ältar och ältar samma sak hela tiden. Om det förbaskade skitmålet i Portugal inte kommit, om spelaren som sköt hade träffat bollen hade kanske Ellegaard tagit bollen och vad hade gnällkorvarna sagt då?

Men skit i dem nu. De flesta jag pratat med sedan i torsdags känner bara den ödmjuka och högst rimliga besvikelsen över fotbollen och livet och världen som alla normala människor känner mer eller minera var dag men speciellt efter en sådan kalldusch som den mot Rio Ave.

Det är i motgång som vännen prövas. Och inte bara vännen. Även tränaren. Och fotbollspelaren. Alla kan vara bra när det går bra. Det är när det går dåligt som det går att se vem som är vinnare och vem som är förlorare. Det viktiga är inte att vinna varje gång utan att lära sig något av förlusterna. 

Klas Ingesson har till exempel cancer. Han är lika ung eller gammal som jag och han sitter i rullstol.

Så, jo. Det kan vara värre än att förlora på övertid i en avgörande kvalmatch.

Den som fortfarande gråter över förlusten i Portugal kan tänka på det. Och runt om i världen finns det människor som skulle ge sin högra hand för att ha tid att bry sig om den sortens problem som fotboll bjuder. Att jag alls måste skriva detta för att hantera min bedrövelse är väl ett bevis på att jag är en ytterst privilegierad och distanslös människa utan perspektiv på vad som är viktigt i världen och livet. 

Det är jag. Det är en förmån. Och den är jag väldigt tacksam över.

Och på söndag kväll kommer 11 lika priviligierade människor från Rio Ätran, eller Falkenberg, möta 11 ännu mer priviligierade människor från Borås i en fotbollsmatch och jag ska borde vara väldigt tacksam över att jag har tid över att oroa mig över utgången. 

Annonser

3 svar to “I motgång”

  1. Janne Says:

    Jag vet Olle jag hade en kompis i Helsingborg som var uppfödare av den rasen, men han ville ha min Newfoundländare för hon var ännu större spridare. Tyvärr så gick min vän bort allt för tidigt så jag har ingen kontakt med rasen längre. Vad heter din spridare? LGU eller (Leif Gustafsson den fruktade högerbacken).

  2. Janne Says:

    VOOV på dej Olle! Jag instämmer att vi har det bra men lik förbannat så ska det gnällas om allt och alla. Du är EXTRA lycklig som har en så härlig Elfsborgshund som du har har själv haft en Newfoundland som jag satte Gul-Svart halsduk på. Älskar di Gule i med och motgång. Framåt: Vi tillsammans!
    Janne

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: