Om vargar och huliganer

Idag skriver BT i sin ledare att Elfsborg måste sluta blunda.

Jag ska inte argumentera mot texten, för jag förstår inte vad den vill. Men jag tycker det vore bra om fler tänkte så här:

Att elda en bengal är inte att bruka våld. Det är att tända en fyrverkeripjäs. Det har sina risker.
Ska man lagföra alla som fylleskjuter bomber och raketer på nyår? Som tänder på kraftfulla smällare mitt bland folk vid vattentornet? Ska vi kalla alla dessa för brottslingar och bunta ihop dem med slagskämpar och huliganer? Nej, det tycker inte jag.

Ska vi ta riskerna på allvar och informera och arbeta för att minska riskerna och skadorna? Ja, det tycker jag.

Folk är kanske rädda för huliganer. Det kan jag förstå, även om det inte finns mycket fler våldsamma huliganer i Borås än det finns vargar. Rädsla är inte logisk.
Folk ser sannolikt nödbloss och bengaler som symboler för våld och huliganism. Jag fattar det. Men det är inte sant. Alla som gillar hiphopmusik är inte klottrare, alla som gillar Rolling Stones är inte knarkare, alla som gillar bengaler vill inte slå familjer och pensionärer. I stort sett ingen av dem faktiskt. Speciellt inte medan de eldar bengaler. Man måste hålla isär detta.

Men även om det är en missuppfattning att bengaler hör ihop med våld, så är det så många tänker, för det ser otäckt ut och det är meningen att det ska vara mäktigt och fräckt. Och folk blir rädda. Det måste eldarna fatta och eldandet kan nog inte fortsätta som det gör idag.

Jag önskar att vi kunde diskutera hur fotbollen ska få mer publik, gladare stämning och bättre och ännu säkrare arrangemang. Hur ska gubbar och gummor, barnfamiljer, engagerade fans, utlevande unga, fotbollsnördar och rena tomhylsor trivas och känna sig välkomna och behövda och trivas på samma plats under dryga två timmar?
Och visst ska vi prata om problem. Men låt oss då vara konkreta.
Låt oss se kliva ner från våra höga jakttorn och titta på gräsrötterna. Vad är det som är problem, vad är orsaken och vad kan vi göra?
Låt oss tala om vad samhället, klubben, supporterföreningen, vännerna och familjen kan göra för att hjälpa den som beter sig fel och går över gränsen.
Låt oss undvika att bunta ihop fans, publik, människor i grupper efter eget tycke, och sedan ställa dem emot varandra.
Låt oss också undvika att ta på oss offerkoftorna och rånarluvorna och skrika A.C.A.B. och fotbollsmördare åt dem som vi måste samarbeta och diskutera med.

Vår statsminister säger i stort sett bara en sak: ”Nu ska vi förhandla och då kan man inte komma in med låsta positioner.” Det kanske ligger nåt i det.

Annonser

%d bloggare gillar detta: