Minus 17

Så börjar ett nytt år. Baksmällan efter nyårsafton har lagt sig (nyårsdagen räknas inte som en riktig dag, ska man äta pizza och vila) och det är tid att ta tag i livet.

2015. Hej.

Läser i Sportbladet att Pia Sundhage anser att hennes landslagsspelare är för smala. Det problemet har inte jag.

Det ligger en pizzabit i kylskåpet och skriker på mig att äta upp henne. En halv calzone. Det skulle motsvara en hel dags kalorier för mig enligt mitt nya schema. Så den får ligga.

17 kilo ska bort. Det känns som att ligga i Superettan och ha kravet att gå upp i Allsvenskan. Jag är som Sundsvall. Eller Hammarby. Jag har allt att förlora. Har legat här nere i skiten i många år. Men det är inte jag. Borde vara där uppe. En lika bra säsong som förra året duger inte. Jag måste lyckas. Ett bra försök räcker inte. Jag tror inte att jag får en bättre chans. Går jag inte upp i år är det kört länge. Fast jag ska inte gå upp utan gå ner.

Du fattar.

Dags för en tallrik fil och ett äpple. Hej 2015. Nu gör vi det här.

Annonser

%d bloggare gillar detta: